Gud har varit vår hjälp och vårt stöd under alla skiftningar. Lyckliga har vi varit, goda barn, snälla grannar, och god arbetsförmåga har beskärts mig, sparsamhet lärde jag mig i barndomshemmet, jag har så mycket att tacka Gud för.

Jag har länge känt, att jag vill nämna om en sak nu då ingen mer finnes i livet som kan åstadkomma detta. Det avser min farbror, Sven Wallin, en man som gav allt han kunde för församlingen och verksamheten i Välje. Han var ju bonde, men en klen jordbrukare och förblev fattig. Eljest var han rikt begåvad. Hans söndagsskola, till vilken jag i början bars på min fars arm, och där jag upp till 16 års ålder deltog, glömmer jag ej. Sen kom jag ut i livet.

I Källbergs 40 års historik står att ingen söndagsskola hölls i Välje, detta bör ändras, söndagsskola hölls regelbundet åtminstone till sekelskiftet. Farbror sökte arbeten på flera håll, ibland som skollärare och varje år var en tid på Frösö läger. Han var konstnärligt lagd och gjorde fina saker som han sedan sålde under lägertjänsten. Befälet sa: ”Wallin med sin begåvning skulle kunnat bli professor”. Vart den bröstbild i kroppsstorlek tog vägen, som han utförde av konung Oskar II är okänd, inte ens hans dotter, min kusin, Margareta Eriksson, som häromåret avled i Mårdsund, visste det.

Vid ett större möte under 1890 talet var pastor John Johansson talare, han fick då fatt i en tavla med bl.a. grekisk text och undrade vem som skrivit den. Det var just farbror Sven, som själv lärde sig grekiska, och vi fick då veta vad där stod. En dagbok efterlämnade han men den är svårtydd, delvis i rebusform, min son Axel har den i förvar och har av kunnigt folk anmodats vårda den som en dyrgrip.

Men det största i farbrors liv var hans varma gudsfruktan, hans böneumgänge med Gud. Aldrig fick han någonting till uppmuntran för sin gärning, men han som många andra trogna, på skilda sätt uppoffrande, skall en dag få lön av Gud om de också glömdes i tiden.

Det är nog flera jag så väl minnes, men närmare bara Nordvall och Mårten Palm, han skolläraren, som genom sin baptistiska inställning skildes från lärartjänsten men av baptisterna anlitades hålla skola och som sen blev helt predikant, men blev ej gammal vid sin död.

Så ber jag få hälsa alla som känner mig, det skulle vara roligt få trampa de gamla vägarna och lära känna nya människor som nu finns i min barndomsbygd, men jag är inte gärna betrodd att resa på egen hand längre. Jag hälsar er kärt, Gud välsigne Er och den stora högtiden, jag väntar ännu på en väckelse innan Kristus kommer åter, tänk vad böner som gått till Guds tron för dessa trakter, vi lever i denna livsålders slut, allt i världen tyder därpå, må vi vara redo – skall vi möta döden, så kommer de i Kristus avsomnade först att vara med vid hans möte i skyn.
Jag är nog gammalmodig och kanske ålder förkalkad, men jag är lycklig och snart öppnas pärleporten även för mig, ett ringa barn, frälst av nåd.

Margareta Hallén
Kungsgatan 45 Örebro